Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hennes barn att stanna inne under natten och icke lemna
dörren. Sedan gingo de ut och delade vapnen bland sitt folk.
Två af boerns barn lydde icke varningen, utan sprungo ut genom
bakporten för att se efter, hvad de svarte hade för sig. De blefvo
båda dräpta. Derefter försvunno Titus Afrikanen och Fledermaus
jemte en skara af deras forna undersåtar från den trakten och
satte öfver Vaalfloden. De höllo sig gömda i hålor och klyftor i
Drakbergen och gjorde derifrån sina röfvartåg. De äro hela
landsträckors fasa. Flere gånger äro kommenderingar utsända mot
dem, regeringarna i Oranje och Transvaal hafva satt pris på deras
hufvud; men hittills har man ej lyckats gripa dem. De äro
mycket modiga och hafva bestått i mången fäktning, En gång
stred Titus Afrikanen ensam under timtal mot tjugu boer,
hoppande från träd till träd, från klippa till klippa, och flydde först,
sedan hans bössa 1)1 ifvit sönderskjuten för honom.»
Den gamle missionären hade uppmärksamt lyssnat, och en
tanke vaknade hos honom.
»De der männen hafva blifvit hårdt behandlade», sade han,
»och jag spårar i det, de gjort, drag af ett vildt, men likväl
storslaget sinnelag. Om någonstädes, måste i sådana hjertan
evangelium finna en fruktbar jordmån. Nu vet jag, hvad jag skall
göra. Jag skall åter taga vandringsstafven och uppsöka Titus
Afrikanen och Fledermaus.»
Denna förklaring af den gamle mannen framkallade mycken
rörelse bland de församlade, och alla uttryckte sin förvåning. De
förestälde honom sina betänkligheter, upprepade alla svårigheter,
hans företag skulle medföra, varnade honom för farorna och tviflade
på framgången.
Men den gamle stod fast. En himmelsk hängifvenhet och
ett beundransvärdt mod strålade ur hans ögon. »I frukten för
mitt lif», sade han mildt, »men sen I icke, att mina år lida mot
slutet? Hvilken användning af mina återstående ringa krafter vore
dyrbarare än detta missionerande bland de vildaste af hedningarna?
Och är icke vårt lif öfverallt i Guds hand? Hvilken skulle
anförtro sig åt Herren, om icke vi, som äro hans tjenare bland
hedningarna? Jag känner i mitt innersta, att dessa röfvares hjertan
blifvit förhärdade genom den orätt, de kristne gjort dem; men
att de skola tina upp för den kristliga kärlekens värme. De äro vilda
och grymma män; men kommen i hog, att det blifver glädje i him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
