Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låtenhet, och presenterade sig som lord Adolphus Fitzherbert,
löjtnant och befälhafvare öfver en patrull af hennes majestät
drottningens dragongarde. Han begärde qvarter öfver en natt i
Bot-schabelo.
Superintendenten anvisade då rum åt dragonerna och stall
åt hästarna, ryttarne sutto af och löjtnanten följde missionären
in i matsalen, der faten ännu stodo orörda. Han lade af sig
hjelm, värja och revolver, det guldskimrande bantleret och
patronköket af silfver, satte sig till bords med sina värdar och lät
sig väl smaka.
Pieter Maritz hade fattat ett djupt groll mot främlingen och
såg helt snedt på honom. Engelsmannen hade hedersplatsen
bredvid superintendenten och skickade sig så fint, att Pieter Maritz
ej visste, om han mer skulle hata eller beundra. Efter utseendet
var löjtnanten blott få år äldre än boersonen. Han hade ett långt,
bleklagdt ansigte med gråa ögon, fint hvälfda ögonbryn och litet
fjun på öfverläppen, och hans mörka hår var kortklippt och till
bakastruket. Händerna voro smala och krithvita med skära naglar,
så att Pieter Maritz helt förvirrad betraktade sina egna händer,
hvilka aldrig varit instuckna i handskar och voro bruna till färgen
och hårda som horn. Till växten kunde engelsmannen vara ett
hufvud högre än Pieter Maritz, men denne tänkte, att finge han
en gång brottas med den öfvermodige ynglingen, skulle han bryta
honom midt i tu.
Då måltiden var slut, framsattes, gästen till ära, några flaskor
vin, fruntimren aflägsnade sig och männen började tala politik, då
bröderna voro i spänd väntan att erfara, hvad det oväntade
uppträdandet af brittisk militär, som aldrig förut varit sedd här, hade
att betyda.
Lord Adolphus Fitzherbert stödde sig makligt mot ryggstödet,
kastade det ena benet öfver det andra, tog ur bröstfickan på sin
skarlakansröda vapenrock fram ett forgyldt etui med ingraveradt
vapen, tog sig en cigarrett och tände den.
»Ja, mina herrar», sade han, i det han blåste ut röken af
den turkiska tobaken, »jag har gjort ett litet ströftåg här i trakten,
emedan det hos oss blifvit sagdt, att landet ej vore alldeles
säkert. Man talar om ett par svarta karlar — Titus Afrikanen
och Fledermaus kallas de, om jag ej misstager mig — som lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
