- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
110

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att förtälja Titus Afrikanen. Hafven I dödat mina krigare och
vänner, så dödar jag er. Vi skola ej anställa jagt allenast på
dessa skägglösa ynglingar, utan äfven på dig. I skolen alla tre
falla för våra händer, och dina oxar skola vi slagta och äta upp. »

Stormande bifall hördes bland de svarte, och utsigten till
oxstekarna kom dem att jubla af glädje. Men å nyo höjde
missionären sin röst och intrycket af hans vördnadsbjudande gestalt,
den tillförsigt, som strålade från hans ansigte, rädslan för den
hvita färgen och förvåningen öfver den oväpnades mod voro så
stora, att tumultet upphörde och alla lyssnade. Han talade nu
ej holländska, utan begagnade sig af betschuanemas språk, emedan
han hoppades, att alla då skulle förstå honom och att han
der-igenom skulle vinna ett inflytande öfver skaran, hvilket han icke
mer vågade hoppas på, hvad höfdingen angick.

»Du säger, att vi hvita äro trolösa och lögnaktiga», började
han, »och tror att vi tala om den osynlige för att bedraga er,
så länge vi änuu äro för svaga att undertrycka er med våld. Hur
kommer det då till, att jag drager till er i bergen? Fattas det
mig majs eller kött? Kunde jag ej stanna hos mina bröder der i
landet, dit I ej kommen? Kunde jag ej sjelf äta upp mina oxar,
hvilka I ämnen slagta? Sen, det är tjugu fyra kreatur; jag hade i
lång tid kunnat försörja mitt hus med dem, om jag stannat hos
de mina. Äfven har jag majs och ris, kaffe och socker och
mycket annat i min vagn, som I kunnen taga från mig, om I ej
frukten den osynlige i himmelen, som håller sol, måne och
stjer-nor i sin hand och slungar blixtarna ur molnen. I sen således,
att jag icke vill hafva något, icke begär något af er. Icke för
att få något, uppsöker jag er, utan för att gifva er något. Men
det, jag medför åt er, är dyrbart och skönt, skönare än allt, hvad I
hafven, skönare än prydnader och vapen och kreatur.»

De svarte lyssnade under spänd uppmärksamhet, och deras
glimmande ögon hängde oafvändt vid den hvites mun. Titus
Afrikanen såg dyster ut och betraktade med hånleende sina
landsmäns miner. Han gjorde en rörelse som för att af bryta
missionären; men han betänkte sig och måtte hafva öfverlagt, om det
ej vore klokare, att ej motsätta sig sina anhängares spända väntan
och nyfikenhet. Kanhända förfelade ej heller missionärens tal att
ut-öfva sin trollkraft på hans eget sinne, ty han hade i förra tider varit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free