Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förtrogen med kristendomen, och hans samvete hade möjligen
bevarat intrycket af det öfvernaturliga.
»Du säger, att vi ej kunna veta något om den osynlige, då
våra ögon icke kunna se honom», fortsatte missionären. »Men
jag säger er, att I icke heller kunnen se edra tankar och lika väl
veten af dem. Du visar mig de döda, som ligga häromkring.
Hvarför röra de sig icke mera; de hafva ju både armar och ben
i behåll? Hvarför springa de icke och skjuta? Jag säger er, att
det är derför, att det osynliga flytt från dem. Ty i hvarje
men-niska lefver något osynligt, och detta går till den osynlige i himlen,
hvilken I kallen Morimo; det synliga åter stannar qvar på jorden,
begrafves och blifver jord. Detta osynliga väsende i oss är själen,
hvilken aldrig dör, och ...»
»Sluta», ropade Titus Afrikanen, »du ljuger i hop orimliga
saker! Denne man påstår», ropade han skrattande till sina krigare,
»att det lefver ett väsende i oss, som man ej kan se. Har man
någonsin hört så enfaldiga lögner?»
Ett högt skratt ljöd till svar, men Fledermaus böjde sig mot
sin broder och hviskade något i hans öra, livarvid han såg
allvarsam ut. Titus Afrikanen lyssnade till honom, men skakade
häftigt på hufvudet och vände sig å nyo till sin skara.
»Hören ej på lögnaren och förrädaren!» ropade han i raseri.
»Han vill se sig om efter våra boningar och underrätta boerna
om, hvar de skola angripa oss. Snart skolen I återse ryttarna
med bössorna, om I låten denne man vända om hem med lifvet.
Följen mig, vänner! Stöten ned de hvita och låtom oss äta upp
oxarna!»
Skaran vrålade bifall, i sin tanklöshet förd från den ena
önskan till den andra, och flere assagaier lyftes. De hvites lif
tycktes till spillo gifvet, då i ett nu Fledermaus utstötte ett gält
rop och med åtbörder af den högsta fasa pekade på missionärens
hufvud.
»Morimo!» skrek han varnande, »Morimo!»
De af raseri upptände männen studsade och blickade mot
den punkt, på hvilken höfdingen pekade. Bössorna och spjuten
föllo ur deras händer, och i stum häpnad stodo de som förstenade,
under det att många sjönko ned på marken och bedjande lyfte
sina händer. Rädd och ond stod der Titus Afrikanen.
»Morimo!» ljöd det ur många munnar. Förvånade sågo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
