- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
113

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



TIONDE KAPITLET.

Omvändelsen.

å missionären varseblef orsaken till den märkvärdiga
förändringen i de svartes sinnen, greps äfven han af
häpnad. Han såg med en allvarlig, tankfull blick på
det lilla djuret, som nu flugit bort från hans hufvud
och slagit sig ned på gräset mellan honom och Titus Afrikanen.
Visserligen sade han sig sjelf, att det var afguderi, som höll dessa
stackars okunniga menniskor fångna, och bedröfvades deröfver;
men på samma gång rördes han af tacksamhet mot den
allsmäg-tige, som i sin outransakliga vishet begagnat sig af detta medel
för att skydda dens lif, som förkunnade hans ord.

»Se, min son, huru obegripliga Herrens vägar äro», sade
han till Pieter Maritz, som stod bredvid honom och liksom han
betraktade den glänsande insekten. »Skulle vi icke gråta, när vi
betänka, huru detta barnsliga folk sluter sina öron för lifvets ord
och icke vill öppna sina ögon och se Frälsaren, under det att det
böjer sina knän för detta kräk! Men Gud är så god, att han genom
denna svaga gnista af kunskap om det guddomliga kan upptända
en fackla, från hvilken det sanna ljuset utstrålar. Ty det är likväl
aningen om en öfvernaturlig ledning af menniskans öde, som i
de svartes ögon förlänar värde åt denna insekt, och deras
gudsmed vetande förkroppsligar sig i det stackars djuret.»

Emellertid hade de svarte samlat sig i en tät ring kring
skalbaggen, så väl som kring höfdingarna och de hvite, hvilka stodo
det lilla djuret närmast. Jublet var allmänt och steg allt högre;
det var, som om det högljudda ropet och handklappningen rusade
de lättrörda sinnena, så att jublet och skriket blefvo allt starkare

Niemcinn, Pieter Maritx. g

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free