Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
landets hemligheter och dess monarks planer för engelsmännen.
Långa månader sutto den gamle mannen och den unge gossen
i en sorglig sinnesstämning utanför hyddan, sågo på de
förbifa-rande molnen och stjernornas gång och försökte att genom
lärorika samtal bemästra sina dystra tankar.
Dessa samtal blefvo en dyrbar skatt för den unge
boersonen. Han erhöll kännedom om flere vigtiga saker, som förut
varit honom främmande. Han blef förtrogen med himlens och
jordens beskaffenhet, med främmande länders läge, berg, floder,
städer och innevånare. Han blef undervisad i de europeiska
folkens historia, i matematik och mycket annat. Sålunda
utvecklade sig hans ande i samma mån som hans kropp växte och
stärktes.
Aret 1878 led mot sitt slut, och missionären höll jemte sin
unge vän på att pryda ett litet grönt träd, en euforbiacé, för att
i enlighet med sitt hemlands sed fira julaftonen, då helt oväntadt
ett bud från konungen kallade missionären till hofvet.
Missionären tänkte att möjligen ett nytt bref anländt, som han skulle
öfversätta, men misstog sig. Konungen var allena och satt i ett
af sina gemak på en af en lejonhud täckt hvilbänk, försänkt
i tankar.
»Du var min fader», sade han vänligt till den gamle
mannen, som helsade honom med en bugning. »Tschetschwajos hjerta
har icke glömt det goda, du gjort honom. Jag ser, att ditt hjerta
är sorgset och längtar tillbaka till konung Wilhelms land. Gå,
jag lemnar dig landet öppet, och säg, när du kommit hem till
-ditt land, din konung, att Tschetschwajo varit god mot dig!»
Missionären blef gladt rörd af dessa ord, som bådade honom
det länge efterlängtade önskningsmålet, och kände sig
genomträngd af tacksamhet. Denne oinskränkte herskare öfver ett
folk, för hvilket hvart hans ord var en befallning, denne tyrann,
som ej sparade menniskoblod, hade, tvungen af en oförklarlig magt,
städse visat sig mild mot den ensamme främlingen. Af denne
främmande, vise man hade han hållit till godo med flere
förebrående ord, än han kanske tillsammanlagdt hört under hela sitt lif,
och missionären önskade kunna göra honom någon verklig nytta.
»Du skickar mig och min unge vän härifrån», svarade han,
»och jag tackar dig för din godhet. Men tro ej, att jag lemnar
dig gerna, då jag måste säga till mig sjelf, att jag icke medfört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
