Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyste som eld. Utanför staden stodo regelbundna tältrader, och
Pieter Maritz kunde se, att det var ett engelskt läger. Ju
närmare han kom staden, dess lifligare blef det på vägen. Han
mötte flere svarta qvinnor, som gingo hem från torget till sina
byar; de buro korta, hvita kappor, halsband af glasperlor och
messingsarmband samt på hufvudet korgar med frukt och kom.
Äfven svarte män mötte Pieter Maritz, men åt dem måste han
skratta, så tokroliga sågo de ut. Staden hade verkat förfinande
på dem; de gingo i skjortor, byxor, bluser eller rockar, hade
gamla trasiga hattar på hufvudet och cigarrer i munnen. Många
hade stora, gula eller röda silkeshalsdukar, och då alla dessa
europeiska klädesplagg voro sluskiga och gamla samt illasittande,
sågo dessa kaffer, som aflagt sin nationaldragt, ut som
sanuskyl-diga trashankar. Många boer till fots och till häst voro äfven
ute på vägen för att ensamma eller med sina familjer njuta af
den sköna aftonen.
Kort innan Pieter Maritz anlände till de första husen, kom
en liten ryttarskara i traf förbi honom. De voro boer, att döma
efter drägten, men voro obeväpnade, och deras kläder föreföllo
Pieter Maritz mycket fina. En af dem, en äldre man, med mörkt
helskägg, kastade en forskande blick på Pieter Maritz, höll in
sin häst och frågade på holländska, hvilken han var och
hvar-ifrån han kom.
Pieter Maritz märkte, att han hade att göra med en uppsatt
man, tog af sig hatten och sade sitt namn, samt att han komme
från Isandula. Detta ord väckte öfverraskning i det lilla
sällskapet, ryttame omringade honom och sågo nyfiket på honom. På
deras tillfrågan berättade han sina upplefvanden under det sista
året och att han hörde till en boerförsamling i norden. Baas van
der Goot vore församlingens äldste, och nu ville Pieter Maritz i
Pretoria göra sig underrättad om, huru han skulle kunna
återfinna sin församling.
Nu blandade sig en annan ryttare i samtalet, en man med
bister uppsyn och svarta, gnistrande ögon.
»Baas van der Goot känner jag», sade han. »En äkta boer,
en from och respektabel man och utmärkt bösskytt. Jag såg;
honom senast för två år sedan. Han hade då en lista på 2700
kaffer, hvilka han med egen hand dödat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
