Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vilja visa sina hästar och vagnar, det är saken. I sanning,
den der unga damen är allt igenom chic, en för söt flicka.»
Pieter Maritz förstod ej rätt lordens uttryckssätt. »Den unga
damen rider utmärkt», sade han med sin oskyldiga min. »Under
full karrier böjde hon sig nyss ned från sadeln och tog upp
något från marken; det var min hatt, som flugit af mig.»
»Det blifver ju allt mer och mer intressant. Jag gratulerar
dig», sade lorden, mönstrande sin vän med förvånad blick.
Under tiden hade de kommit närmare den unga flickan;
de helsade, och Pieter Maritz förestälde sin vän lorden, i det han
betecknade honom som den unge officer, om hvilken han talat.
Flickan helsade helt annorlunda på den engelske officern,
hvilket förvånade Pieter Maritz. Hon log ej som mot honom,
utan var kall och artig.
»Har doktor Risseck redan bjudit er på bal, fröken?»,
frågade Pieter Maritz.
»Nej, ännu icke, men det kommer han nog att göra. Balen
blifver först om åtta dagar.»
»Jag har icke heller blifvit bjuden», sade Pieter Maritz, »men
jag skulle icke komma, i fall jag blefve det, och jag ber er
derfor ursäkta mig. I öfvermorgon skall jag resa för att uppsöka
min moder och mina syskon, hvilka jag ej sett på ett helt år.»
»Det är ju ett bindande skäl, och då måste jag ursäkta er»,
svarade hon. »Farväl, herr Buurman, jag skall skicka er häst
tillbaka till hotellet. Som jag ser, har ni fått full ersättning för
er Jager.»
Det föreföll Pieter Maritz, som kastade den unga flickan en
fiendtlig blick på rappens vackra betsel och dragonsadel, och som
vore hon ej mer så vänlig som förut.
»Lycklig resa», sade hon, »och tack för den vackra hästen!»
Derpå räckte hon Pieter Maritz handen, helsade lorden
mycket ceremoniöst och red tillbaka till sin fader och de andra
damerna.
»Der ser du, att boerna icke vilja veta af oss», sade lorden.
»Vi hafva ej tillräde till några goda familjer i Pretoria. Det är
den holländska tjurskalligheten.»
»Af denna tjurskallighet, skolen I, herrar engelsmän, ännu
få se mycket mera, kära Adolphus», sade Pieter Maritz, som ännu
hade samtalet med fältkorpralen i friskt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
