Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jaså, skall det blifva så svårt!», ropade lord Fitzherbert.
»Men vi båda skola åtminstone förblifva goda vänner.»
I lord Fitzherberts tält såg det rikt och beqvämt ut. Den
unge officern bade en jernsang med varma filtar; hans kofferter
voro stora och med präktigt innehåll. Med förvåning såg Pieter
Maritz på ett läderskrin, fullt med kristallaskar med guldlock. I
dessa askar fanns det en mängd säker, som voro nya för
boersonen: välluktande tvålar, parfymer, pomador och oljor; bredvid
lågo borstar med elfenbensskaft, kammar och flere sorters små
instrument för toiletten, saker, som han skulle skrattat åt, om
han ej dagen förut sett liknande hos perukmakaren i Pretoria.
Det hade förefallit honom, som till kam och borste brukade
använda sina tio fingrar och var van att tvätta sig i bäcken, mycket
angenämt, då perukmakaren ansat om hans hår.
Lord Fitzherbert tog ned från midtelposten i sitt tält, hvilken
var behängd med vapen, ett långt svärd af främmande ai’bete.
Fästet utgjordes af ett kors af grått stål, inlagdt med guldsirater;
slidan var af svart läder med doppsko af guld och hängde vid
ett svart läderbälte. Han drog ut klingan, som var tveeggad och
spetsig, och sade: »Detta är fint stål, ett gammalt ai’bete af en
vapensmed i Toledo, och jag tror, att man mycket lätt med den
skall kunna genomborra en zulusköld. Om ditt rätta vapen också
är bössan, käre vän, skulle du dock mycket väl kunna begagna
en sådan här pjes derjemte. Ingen känsla i verlden är så skön
som den, att med en god klinga i handen rida en ädel häst. Tag
den här gamla spanska värjan som en gästskänk af mig, Pieter
Maritz!»
Pieter Maritz rodnade af glädje. Derpå drog han fram den
ring, han fått af Tschetschwajo och räckte den till lorden. »Jag
tackar för värjan och mottager den», sade han, »och till gengåfva
gifver jag er den här ringen.»
»O nej», sade lord Fitzherbert, »det vore att fråntaga dig en
fördel. Denna ring är en skatt, och skulle du sälja den i London,
finge du för den många värjor. Men på det du icke må tro, att
jag försmår en gåfva af dig, så ber jag om din hirschfängare.
Det skall alltid blifva ett minne för mig af den trogne kamraten
bland zuluerna och den gamle tappre Titus Afrikanens röfvare.»
Pieter Maritz löste af sig hirschfängaren och räckte den åt
lorden, helt förtjust öfver den spanska värjan. Sedan gingo båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
