Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFORSTA KAPITLET.
Hemma och i engelsk tjenst.
ieter Maritz funderade, huru han väl kommit i säng,
men kunde till sin blygsel ej upptäcka ett spår till
hogkomst i sitt hufvud. Förmodligen hade
fransmannen kört honom till hotellet, och de båda
officerarne lagt honom till sängs. Att dricka är likväl dumt, tänkte
han för sig sjelf. Man upptager hos sig en fiende, som frånröfvar
en all besinning. Om den gode, gamle missionären vore här,
skulle han visst säga, att det säkraste vore, att alls icke dricka
något vin; ty han menade alltid, att man ej skulle lemna ens
lillfingret åt den lede. Det är bra väl, att han icke såg mig i
går afton.
Han steg upp och kände sig tung i hufvudet och törstig.
Vinet är en konstig dryck, tänkte han. Man blifver törstigare,
ju mer man dricker. Nu kom han i hog något, som han väl
märkt, men ej vidare aktat på: presidenten, herr Paul Krtiger,
hade på finanssekreterarens bjudning endast druckit vatten ocli äfven
då han föreslog skålen för republiken höjt ett glas med vatten.
Pieter Maritz gick ned till brunnen på gården och lät vattnet
spola öfver hufvud och hals. Derpå gick han, mycket uppfriskad,
till Jager och sadlade honom. Han band om sig sin vackra nya
värja, som han funnit på bordet i sitt rum, och red ut; luften
och rörelsen borttogo snart allt illamående. Han red gladt in i
det engelska lägret och besökte lord Fitzherbert.
Den unge officern såg blek ut och drack sodavatten. Då
han såg boersonens röda kinder och lifliga ögon, suckade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
