Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pieter Maritz, I boer ären ett för dugtigt folk», sade han. »Huru
kan du understå dig, att i dag på morgonen se ut som en
blomstrande ros?
Pieter Maritz log. »Jag kommer för att säga er farväl,
Adolphus», sade han. »Men det gör mig ondt, att ni är sjuk.»
»Sjuk?», sade lorden. »Jag har blott litet ondt i hufvudet;
det kommer af musiken. Jag tål icke, när det blåses omkring
en, när man äter.»
»Jaså, är det af musiken?», frågade Pieter Maritz helt
oskyldigt; »jag trodde, att ni druckit lika mycket vin som jag.»
»Ah, bevars, jag dricker aldrig för mycket», sade lorden.
»Men kom nu, skola vi hafva litet frukost.»
Han steg upp och bytte om sin linnerock mot uniformen,
och i det samma visade sig löjtnant Dubois utanför det öppna
tältet. »Hafven I hört den senaste nyheten?», frågade han.
»Zuluerna komma. Man har rapporterat, att de, tjugutusen man
starka, stå femtio kilometer från Pretoria.»
»Femtio kilometer?», frågade lorden. Då kunna de ej vara
här förr än i afton, och vi hafva tid att äta frukost.»
»Femtio kilometer!», ropade fransmannen, de kunna icke
vara här i morgon ens.»
»Ni känner ej zulubenen, min käre Dubois», sade lorden.
»De karlarna hafva fyra ben. Då de äro trötta i de två, springa
de på de andra två. Men låt oss nu frukostera, man lefver bara
en gång.»
»Det är också min mening», svarade fransmannen skrattande.
»Följen nu med mig!»
Alla tre gingo till det tält, der fransmannens regimente
brukade äta. Der voro väl ett dussin officerare samlade, hvilka åto
och samtalade om sannolikheten af zuluernas angrepp. Några
trodde på underrättelsen, andra betviflade den. »Negrerna blifva
ett verkligt skräckspöke för oss», sade en äldre officer. »Hvar
dag kommer man med den nyheten, att de äro i anryckande.
Jag tror ej på det, förr än jag ser det.»
Dubois tillredde med egen hand en rätt, som han trodde
vara nyttig efter ett dryckeslag. Han begärde in fårnjurar, skar
dem i helt små bitar och strödde öfver dem med currypulver och
champignoner. Denna rätt stufvade han i buljong och
rekommenderade den såsom mycket välgörande åt Pieter Maritz. Pieter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
