- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
331

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kommit drogo sig de hvite tillbaka och uppnådde lyckligt åter
den väg, på hvilken trupperna marscherade.

Dagen derpå fingo de Mainze-kanze i sigte och beträdde
den högt liggande flodstrand, från hvilken man såg de klara
strömmarna falla in i hvarandra. Mainze-kanze var besatt.
Officerarne sågo genom sina kikare blixtarna af vapen på
Dabula-manzis befästa platser. Redan körde artilleriet upp för att
beskjuta kraalerna, då en hvit fana blef synlig på den höga
fabriksskorstenen. Engelsmännen väntade, och efter en stund kom ett
tåg af män ut derifrån, i spetsen för hvilka gick en induna i
hvit mantel. Dabulamanzi sjelf kom i fredlig drägt för att visa,
att han underkastade sig. Den äregirige mannen hyste ej längre
något hopp om sin kunglige broders framgång och hoppades, att
om han slöte fred, hans herravälde öfver Mainze-kanze och det
omgifvande landet skulle blifva erkändt.

Den engelska befälhafvaren, lord Gifford, antog fredsanbudet
och nu gaf sig den sista återstoden af zuluarmén på nåd och
onåd. ’I långa rader marscherade regimentena fram och nedlade
framför engelsmännens tält de vid Isandula som byte tagna
gevären och körde äfven med oxar fram de kanoner, som de vid samma
tillfälle eröfrat och hvilkas bruk förblifvit dem främmande. Äfven
kejsarprinsens värja kom fram och togs med stor glädje i
besittning af engelsmännen. Den skulle skickas till England, dit
prinsens lik redan var på väg för att högtidligt begrafvas.

Lord Gifford sände rapport om sin framgång tillbaka till
Ulundi, bvarest sir Garnet Wolseley under tiden inträffat, och erhöll
befallning att med en mindre styrka eftersätta Tschetschwajo,
men återskicka de öfriga trupperna under öfverste Barrow. Den
engelska hären var på återmarsch till Port Natal och skulle på
fartyg befordras till hemlandet. Blott med sex hundra man,
dragoner, skyttar och boer, förutom några hundra svarte, fortsatte
lord Gifford marschen mot nordost. Det var i slutet af Juli.

Men ännu återstod mången het och mödosam marsch.
Landet blef allt vildare och bergigare, ju längre trupperna trängde
framåt. Kraalerna lågo långt från hvarandra, befolkningen var
tunnsådd, och vilda djur funnos i mängd. Icke allenast mot
öfver-fall af zuluerna, utan äfven till skydd mot lejon och leoparder,
måste vakter hvar natt utställas och vakteldar underhållas. Hela
veckor ströfvade ryttarne omkring i bergen, lockade än hit, än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free