Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dit af uppgifter om konungens vistelseort. Ofta kommo zuluer
till de hvite, hvilka för att rädda sina hyddor och hjordar
meddelade dem, hvar den fruktade tyrannen höll sig gömd, men när
förföljarna kommo till den utvisade platsen, var Tschetschwajo
redan borta derifrån. Det ensliga, öde, af berg sönderskurna
landet kom hans flykt mycket väl till pass.
Pieter Maritz red ofta med lord Fitzherbert, och de förnyade
under denna tid sin gamla vänskap. Mången natt lågo de
tillsammans under stjernhimlen vid elden, på mången jagt följdes
de ut. Många gånger öfverfölls lägret, trots all vaksamhet, af
lejon, hvilka bortröfvade hästar och slagtoxar. Major Marter
ensam, som kommenderade dragonerna, förlorade tre hästar efter
hvarandra genom lejon, dels i lägret, dels på jagt. Under denna
marsch fingo Pieter Maritz och lord Fitzherbert för första
gången i sitt lif se giraffer.
De hade kommit till en flod, som zuluerna kallade
Umlan-luwe, och som på denna ort, bred och skimrande strömmade
igenom en vidsträckt dal. Det var tidigt på morgonen. Blott fyra
dragoner och fyra boer utgjorde den patrull, som vid
soluppgången blifvit utsänd från lägret. Då ryttarne kommo fram ur
skogen, såg Pieter Maritz på långt håll på motsatta stranden en
hjord af tolf jettestora djur, som till en del stodo i vattnet, till
en del på den soliga stranden. Han visade lorden på dem och
båda rådgjorde, uppfylda af jagtbegär, om huru de skulle kunna
närma sig de skygga djuren. Vinden blåste mot ryttarne och
detta Tar gynsamt, emedan den då icke kunde föra med sig
vittringen af menniska till djuren. De läto sina ryttare rida
tillbaka och hålla sig gömda i skogen, och försökte öfvergå floden.
Engelsmannen bar liksom boersonen en Martini-Henry-bössa.
Lyckligtvis funno de ett ställe med lågt vatten, så att hästarna kunde
vada öfver, och hunno, utan att blifva märkta af girafferna,
till den motsatta stranden. Derpå redo de genom höga
mimosabuskar långsamt och forsigtigt närmare hjorden. Vinden hade
helt och hållet lagt sig. Så kommo de på omkring två hundra
stegs afstånd från hjorden, men måste der göra halt, emedan
buskarna upphörde, och de taggiga växter, bland hvilka girafferna
betade, ännu blott växte helt glest. De sågo djuren tydligt
framför sig. Några betade, andra ryckte med sina hårda läppar och
svarta tungor i mimosorna. De viftade med svansarna bort sirut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
