- Project Runeberg -  Pieter Maritz. Boersonen från Transvaal /
349

(1890) [MARC] Author: August Wilhelm Otto Niemann Translator: Richard Bergström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tjensten med att bekänna, ty om detta uppror qväfves i sin grodd,
forekommes mycken olycka.»

»Ni kan låta skjuta oss, herr öfverste, men då blifver det
ett mord», svarade Pieter Maritz. »Regeringen i Transvaal består
med rätta, ty den är vald af landets medborgare och i enlighet
med en författning, som erkänts af England för trettio år sedan.
England har brutit det fördrag, som det slutit med republiken,
och besättandet och annexionen af den Sydafrikanska republikens
område är en akt af våld. Vi frukta ej att blifva skjutna; vårt
blod skall af våra landsmän hämnas.»

Detta djerfva svar förfelade icke sin verkan på de engelska
officerarne; den oräddhet, med hvilken båda boerna uppträdde,
gjorde intryck på dem. De visste mycket väl, att de med sitt
svaga manskap för närvarande stodo magtlösa mot ett allmänt
boeruppror, och voro så godt som fångar bland boerbefolkningen
i Potschefstroom. Ofverstens hotelse att låta skjuta fångarna var
blott beräknad att skrämma dem, ty en sådan handling hade lätt
kunnat blifva tecknet till folkets resning.

Ofversten samtalade tyst med de andra officerarne och
förklarade derpå för fångarne, att skulle blifva förda till
generalguvernören i Kapstaden. Sedan fördes båda till en
garnisonsbygg-ning, der de inneslötos och bevakades. Tidigt följande morgon,
innan ännu solen gått upp, blefvo de å nyo insatta i vagnen och
förda vidare af polismännen. Vägen ledde längs efter gränsen af
Oranjerepubliken på transvaalska sidan åt sydvest.

Åtta långa dagar voro de på väg; då öfverskredo de
gränsen och kommo till staden Kimberley. Staden tycktes Pieter
Maritz olik alla andra städer, livilka han hittills sett. Den var
mycket större än Potschef stroom och Pretoria och gjorde ett
egendomligt dystert intryck, derigenom att nästan alla hus voro af
galvaniseradt jernbleck. Vagnen rullade genom många gator,
somliga smala och krokiga, andra deremot oerhördt breda. Husen
voro endast en våning höga och sågo mycket tråkiga ut, då de
icke voro strukna, utan öfver allt syntes bara jernbleck. Det
fanns många bodar och magasin fulla med varor, mest likväl
spirituosa. Mycket folk dref omkring, hvita arbetare och ännu
flere kaffer; alla sågo eländiga, smygande och vedervärdiga ut.

På en gång öfverraskades Pieter Maritz af en sällsam
anblick. Vagnen var på en fri plats, vände åt venster in bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/napieter/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free