Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husen, och då visade sig till höger, midt i staden, en förfärlig
afgrund. Pieter Maritz såg ett svalg, som kunde vara sex hundra
meter i omfång, och som var så djupt, att de menniskor, han
såg der nere, knappast tycktes så stora som myror. Från grufvans
kanter gingo en mängd jerntrådar ned till bottnen och uppehöllos
på halfva vägen af höga sträfpelare. De liknade en sluttande
spindelväf. En massa jernlådor gingo på hjul upp och ned för
dem och gnisslade och skramlade. De förde jord och stenar
nerifrån upp och gingo så åter tomma ned. Detta var en af
Kimberleys diamantgrufvor.
»Jag har förr bott här», sade nu den tystlåtne boern, som
satt bredvid Pieter Maritz. »Men då engelsmännen kommo, begaf
jag mig härifrån. De körde bort oss alla, ty så snart der är
något att förtjena, äro engelsmännen genast framme. Det har
blifvit förändradt, sedan jag bodde här.»
»Huru längesedan är det?», frågade Pieter Maritz.
»Engelsmännen annekterade landet år 1868», berättade boern,
»och 1869 for jag bort. Då var här ett ord gängse, som dref
bort många. Ordet var Eidibi af begynnelsebokstäfverna i
lllicit diamond buying, som betyder: olofligt diamantköp. Eidibi
lät förskräckligt i öronen, ty engelsmännen dömde de personer,
hos hvilka man fann diamanter, hvilka icke stodo i regeringens
böcker, till tvångsarbete eller tukthus från fem till tio år. Hvad
mig angår, hade jag visserligen intet att skaffa dermed, ty jag
skötte min farm, och skälet, hvarför jag begaf mig derifrån var, att
jag icke kunde tåla polisväsendet och emedan landet likvisst varit
ett fritt boerland.»
»Men huru kunde alla diamanter stå i regeringens böcker?»,
frågade Pieter Maritz.
»Dermed förhåller det sig sålunda. Regeringen delade den
mark, som innehöll blå jord — och diamanter finnas blott i blå
jord — i små lotter på trettio qvadratfot, och egaren hade nu
att arbeta i den med spade och hacka. Det är ett svårt arbete.
Den blåa jorden måste gräfvas fram och tvättas och sållas så
mycket, tills blott tusendedelen af den återstår. I denna lilla rest
äro diamanterna, och egaren måste visa dem alla för vederbörande,
af hvilka de upptecknas och noga beskrifvas. Så erhåller hvar
diamant sitt stamträd. Men kafferna, som arbeta i
diamantgruf-vorna, stjäla som korpar. Visserligen afklädas de inpå bara kroppen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
