Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På allt detta tänkte Pieter Maritz och älven på general
Woods bref till general Colley, som en boerpatrull uppsnappat på
vägen, och hvilket innehöll löfte om förstärkningar. Ofta flög
hans blick fram åt vägen från Newcastle, och han sade till sig
sjelf, att ingen skulle hindra det, om friska engelska trupper
antågade.
Och i dag tycktes hans farhoga besannas. Då han
uppmärksamt lyssnade, föreföll det honom, som hörde han på afstånd
hästtramp och sabelskrammel.
»Jag skall rida ett stycke dit ned åt», sade han till en
landsman, som höll bredvid honom. »Jag tycker mig höra kavalleri
vara i antågande.»
Derpå red han ned för sluttningen mot vägen och gömde
sig bakom en buske. Strax derpå såg han några ryttare, b vilka
buro karbiner i hand och spejande tittade sig omkring. De hade
rockar med silfversnören och krokiga sablar och tillhörde det 15.
husarregimentet. De redo fort förbi, då de sågo vägen fri, och
snart följdes de af en hel sqvadron, som red små, lifliga hästar;
uniformerna glänste, sabelbaljorna slamrade mot stigbyglarna, och
hofvarna slogo mot vägen.
Pieter Maritz såg med dyster min på detta vackra
hästregi-mente, då han i ett nu äfven förnam infanteriets stampande. Hvita
hjelmar och röda uniformer, skottska kjortlar, hvita damasker
med mångfärgade band blefvo snart synliga. Det var de så kallade
Gordonhögländarne. Pieter Maritz räknade till tre hundra man.
De kommo med snabba, elastiska steg, deras gevär blänkte i solen;
det var kraftfullt, utvaldt folk.
Då inga flere trupper följde efter dessa, och det åter var
tyst och lugnt i dalen, red Pieter Maritz till general Joubert och
rapporterade saken.
Generalen åhörde honom med allvarsam uppsyn. »Ja», sade
han, »det är möjligt att ännu flere trupper anlända; ty general
Wood lär hafva fått förstärkningar och ämna försöka sätta sig i
förbindelse med general Colley. Men, min käre gosse, vår armé
blifver hvarje dag starkare, och inom få dagar kan jag hafva
bort emot tre tusen man samlade, och med dem skall jag till och
med hindra sjelfva general Roberts att tåga in i Transvaal, komme
han ock, som ryktet förmäler, med tolf tusen man.»
Pieter Maritz lemnade generalen, steg åter till häst och red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
