Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
långsamt genom lägrets vagnsrader. Öfverallt sutto boer i god
ro, deras stora gestalter och krigiska, brunskäggiga ansigten buro
pregel af det största lugn, ocb ingenting förrådde, att på ett
kanonhåll från dem stod en fiende, som rustade sig till ett nytt anfall.
Pieter Maritz uppsökte lord Fitzherbert. Den unge officern hade
efter en envig med Pieter Maritz strax före striden vid Schains
Hoogte blifvit tillfångatagen af denne och vistades nu, genom sin
väns bemedling, i boerlägret i stället för att sändas till det inre
af landet. Pieter Maritz hade skaffat honom en plats i samma
vagn, i hvilken han sjelf brukade sofva, då han icke måste
tillbringa natten på post. Han fann lorden sittande vid elden och
rökande. En kaffer satt nedhukad vid elden och kokade vatten
för att laga till punsch.
»Så mulen du ser ut, Pieter Maritz», ropade lorden mot
honom. »Hur är det fatt?»
Lord Adolphus hade funnit sig i sitt läge. De första dagarna
af hans fångenskap hade han varit mycket sorgsen och nedslagen;
men så hade han rörts af den vänlighet, med hvilken Pieter Maritz
sökt komma honom att glömma sin olycka, och nu bar han sitt
öde med fattning. Tanken på den vexlande krigslyckan tröstade
honom, och han bjöd till att som en soldat foga sig i förhållandena.
Pieter Maritz svarade fullt upprigtigt på frågan. Vännerna
utbytte nu åter sina tankar oförbehållsamt som i forna dagar.
Lord Adolphus kunde ej undertrycka ett triumferande löje, då
han hörde talas om förstärkningarna. »Ser du, käre vän», sade
han, »det går så, som jag från början sagt. I kunnen ej kämpa
mot England, I mån vara så tappre som helst. Och huru vore
det också möjligt? Jag beundrar er boer, I ären krigare utan
like i veriden; men I ären för få till antalet för att kunna föra
krig mot en magt som vår. Till sist måsten I sluta fred, och det
blifver ingen skam för er, ty I hafven som hjeltar öfvervuunit
oss; men det var ett stort politiskt misstag, att I resten er.»
»Vi få väl se», sade Pieter Maritz. »Låt en aldrig så
stor här komma, vi skola gå emot den.» Derpå åt han sin
afton-vard och red tillbaka till bergen.
Boerposterna omgåfvo i en halfkrets det fiendtliga lägret,
några sutto i sadeln, andra stodo bredvid hästarna. Det var en
härlig natt med klar stjernhimmel, och nymånen stod öfver det
gigantiska, svarta Majubaberget. Pieter Maritz kunde tydligt se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
