Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NÄR GUDARNA SKRATTA.
Carquinez hade ändtligen kommit i sitt esse. Han
kastade en förstulen blick på de skallrande
fönstren, tittade upp på takbjälkarna och lyssnade ett
ögonblick till sydostens vilda dån då den tog
bungalow’n mellan sina rytande käkar. Sedan höll han
upp sitt glas mot eldskenet från brasan och
småskrattade av glädje över det gyllene vinet.
»Det är skönt», sade han. »Det är ljuvligt skönt.
Det är kvinnovin, och det är skapat att drickas av
helgon i gråa kåpor.»
»Vi odla det på våra egna varma kullar», sade jag
med ursäktlig stolthet över mitt Californien. »I
går for du förbi vinstockarna som det göres av.»
Det lönade mödan att tina upp Carquinez. Och
han blev aldrig helt sig själv förr än han kände vinets
milda värme sjunga i sitt blod. Han var visserligen
konstnär, alltid konstnär, men då han var nykter
förlorade hans tankeprocesser ofta sin ungdomliga
livlighet och höga stämning och han kunde lätt bli
lika dödande tråkig som en engelsk söndag — inte
tråkig som andra människor, men tråkig i
jämförelse med hur sprittande livfull Monte Carquinez
kunde vara då han verkligen var sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:07:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nargudarna/0009.html