Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgångar och solnedgångar, din husmanskost och
ditt enkla levnadssätt!
»Jag har iakttagit dig alltsedan jag kom hit. Du
har inte segrat. Du har sträckt vapen. Du har
kompromissat med fienden. Du har erkänt att du är
trött. Du har svängt trötthetens vita
parlamen-tärflagg. Du har offentligt givit till känna att ditt
livs ebb har börjat. Du har rymt bort från livet.
Du har gjort dig skyldig till ett knep, ett tarvligt
knep. Du har svikit i spelet. Du vägrar att spela.
Du har kastat dina kort under bordet och sprungit
bort för att gömma dig, här mellan dina kullar.»
Han slängde tillbaka det stripiga håret från sina
blixtrande ögon och avbröt sig knappast för att
rulla en lång, brun mexikansk cigarrett.
»Men gudarna veta det. Det är ett gammalt
knep. Alla människogenerationer ha försökt det. . .
och förlorat. Gudarna veta hur de skola sköta en
sådan som du. Att eftersträva är att besitta, och
att besitta är att bli mätt. Därför har du i din
visdom vägrat att sträva längre. Du har föredragit
vapenvila. Godt och väl. Du kommer att bli mätt
på vapenvila. Du säger att du har undgått
övermättnad! Du har bara bytt bort den mot
senilitet. Och senilitet är ett annat namn på
övermättnad. Det är övermättnadens maskeradkostym.
Bah I»
»Men se på mig!» utbrast jag.
Carquinez var alltid en satan att hala själen ur
en och plocka sönder den i trasor.
Han betraktade mig med en förkrossande blick
från topp till tå.
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
