Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du ser inga symptom», sade jag utmanande.
»Degenerationen kommer så lömskt», svarade han.
»Du är mogen för att murkna.»
Jag skrattade och förlät honom just för hans
sataniska fräckhet. Men han ville inte ha någon
förlåtelse.
»Tror du inte jag vet det?» frågade han.
»Gudarna vinna alltid. Jag har sett människor i
åratal spela ett spel som tycktes utlova vinst. Men
till sist förlorade de.»
»Misstar du dig aldrig?» frågade jag.
lian blåste ut många tankfulla ringar innan han
svarade.
»Jo, jag var nära att bli lurad en gång. Låt mig
tala om det för dig. Det var Marvin Fiske.
Kommer du ihåg honom? Och hans Dante-ansikte och
hans skaldesjäl, då han sjöng köttets lov som en
riktig Kärlekens präst? Och Ethel Barid kommer
du nog också ihåg.»
»Ett varmhjärtat helgon», sade jag.
»Ja, det är hon. Helig som Kärleken, men ännu
ljuvligare. Just en kvinna skapad för kärlek, men
ändå — hur skall jag säga? — genomsyrad av
helighet som luften här är mättad med blomsterdoft.
Nåja, de gifte sig. De spelade en robbert med
gudarna . . .»
»Och de vunno, de vunno med glans 1» inföll jag.
Carquinez såg medlidsamt på mig, och hans röst
lät som en begravningsklocka.
»De förlorade. De förlorade ohjälpligt, kolossalt.»
»Världen är av annan åsikt», sade jag kallt.
»Världen gissar. Världen ser bara tingens yta.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
