Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När gudarna skratta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»De voro inga kalla vålnader, denne nian och
denna kvinna. De voro mänskligt varma. De hade
ingen anglosaxisk nykterhet i sitt blod. Dess färg
var röd som solnedgången. De glödde av den.
Deras temperament var den franska sinnesglädjen. De
voro idealister, men deras idealism var gallisk. Den
dämpades ej av den svala och mörka vätska som
blodet är hos en engelsman. Det fanns ingen
stoi-cism hos dem. De voro amerikaner härstammande
från engelska förfäder, men ändå hade de
ingenting av det engelska tyglade och självförnekande
spöklika famlandet i mörker.
»De voro allt detta, och de voro skapade till
glädje, men de gjorde upp en teori för sig. Ve över
alla teorier! De lekte med logiken, och deras logik
lydde så här. -— Men låt mig först berätta för dig
om ett samtal som vi hade en kväll. Det gällde
Gautiers Madeleine de Maupin. Kommer du ihåg
henne? Hon kysstes en gång, bara en gång, och
sedan ville hon ej mer ha några kyssar. Inte för
att hon tyckte att inte kyssarna voro härliga, men
hon var rädd att de skulle äckla om de upprepades.
Övermättnad återigen! Hon försökte spela mot
gudarna utan att själv göra någon insats. Men det
strider mot en spelregel som gudarna själva ha
stiftat. Men reglerna stå inte anslagna över spelbordet.
Människorna måste spela för alt lära sig reg-
lerna.
»Men jag skulle tala om deras logik. Mannen
och kvinnan resonerade så här: Varför kyssas bara
en gång? Om det var klokt att kyssas bara en
gång, var det då inte klokare att inte kyssas alls?
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>