Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensitivan av Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SENSITIVAN.
25
klänning. Min syster opponerade sig kraftigt mot
den gräsgröna kulören, antagligen tyckte hon den
vara alltför upplysande för historiens anda, men
jag svarade, att fick inte klänningen vara gräsgrön,
kunde jag inte skrifva alls, ty jag hade sett henne
flaxa just gräsgrön. Sedan skref jag visst en saga,
som hette »djupets skatter». Den handlade, tror jag,
om olika arter af pärlor, som uppstå genom olika
arter af människotårar . .. Men när det gäller mina
sagor, står jag på en mycket sviktande grund: jag var
nämligen så fylld af dylika, att det ej är möjligt
minnas hvilka af dem, som voro nog lyckliga få sola
sig i Sensitivans blida ljus. Men slutrepliken, hvar
den nu befinner sig, minns jag än i dag, så vacker
tyckte jag den var! »Och dagens drottning, den
strålande solen, skakade ur sin gyllene mantel sina barn,
de gyllene solstrålarna, som begärligt uppsögo de
glittrande daggdropparna och ...» Ja, hvad de gjorde
mer, vet ingen — åtminstone vet inte jag det längre.
En annan saga, som jag också drömde färdig,
blef däremot icke antagen, efter min syster ansåg
den alltför litet lokalpatriotisk. Den handlade
också om tårar, som blefvo pärlor ... Men nu var det
Näcken som grät af sorg öfver alla de sågar,
eller var det ångbåtar — som oroade älfvens frid.
Behöfver det nämnas, att stadens herrar slogo som
hökar efter vår stackars darrande lilla Sensitiva.
Hur många gånger ilade jag icke genom de smala,
älskade gatorna för att hos någon prenumerant
aflämna ett mycket sällan fullkomligt plumpfritt
exemplar!
När vi började. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
