Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sensitivan av Alfhild Agrell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
ALFHILD AGRELL.
Vår enda manliga medarbetare, en renskrifvande
femte-klassist med evig snufva, var nämligen en
öfverbevisad förrädare. Han förrådde vårt barn för
knäckar, för punsch, för cigarrer, för bakelser, ja, till
och med för hafregrynsgröt, hvilket förklarar gåtan
att »man» kände veckans nummer redan innan dess
svarta innehåll hunnit fullt torka.
När femte-klassisten efter en skarp skrapa, något
förmildrad af en tolfskilling, väl blifvit afsatt, dröjde
det åtminstone ett par dagar innan »man» hade läst
tidningen. Huru de någonsin kunde komma åt
vårt blads fridlysta sidor, begrep ingen enda af
flickorna då. Kanske ha de bättre reda på
orsaken nu!
Så kom till sist min nästan verkliga glansdag.
Jag fick skrifva en pamflett med pennan doppad i
min egen svällande gallblåsa och samtidigt kämpa
för en stor sak. Bättre förspändt än så kan väl ingen
pamflettskrifvare ha det — men här behöfs en
ingress. Berusade af känslan att känna oss så
säkert stå på våra små flickfötter, beslöto vi göra
ännu en landvinning: vi skulle ställa till ett
slädparti bara oss flickor emellan. Försiktigtvis
fattades dock icke beslutet, förrän herrarnas ofattliga
sömnsjuka (det året) tycktes obotlig. Icke ett ord
hade de talat om vinterns fastslagna slädparti, fast
vi hade haft före i nära sju månader! ... Med
acklamation fattade vi beslutet och vi utförde det
con amore. Alla flickor, hvilkas pappor hade hästar,
blefvo kavaljerer — alla de andra damer — och så,
en strålande middagsstund, svängde ett par och tjugu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
