- Project Runeberg -  När vi började /
41

(1902) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»HÖSTSTORMAR.»

41

Att jag till en viss grad äfven var en etisk
personlighet, berodde därför mest på min starkt
utvecklade skönhetskänsla; då jag gjort mig skyldig
till ett ord eller en handling, som jag fann oädel,
d. v. s. ful, så var det min stolthet, mitt sårade
skönhetssinne som led, ej mitt samvete. Detta
senare var tills vidare vaket endast på en enda punkt:
när jag gjort skada eller sorg åt någon
medmänniska; då var det också mitt samvete som led, ej blott
skönhetsinstinkten.

För öfrigt var jag fylld af en lidelsefull
öfvertygelse, att hvarje människa har rätt att ställa sina
kraf på lycka i lifvet. Yi äro skapade för att vara
lyckliga, att i vår själ omsätta alla de möjligheter
till sällhet, lifvet och naturen bjuda oss. Och den,
som ej får dessa kraf uppfyllda, har rätt att känna
sig orättvist behandlad — af hvem gjorde jag mig
ej reda för — af »ödet», af »viljan», af »det
omedvetna» etc. Jag läste med beundran M:me
Acker-manns poesi, hennes dystra, glödande anklagelser
mot den blinda makt, som »vill» lifvet och allt dess
kval och ve, hänförde mig. Särskildt minnes jag hur
jag frossade på en dikt, hvari författarinnan med
en skälfvande medkänsla skildrar, huru de af
olyckans slag krossade på domens dag vända sig bort
ifrån Gud och med kall resignation neka att emottaga
den salighet han bjuder; de kunna icke mera le, icke
mera fröjdas, de sår lifvet slagit ha varit för grymma,
icke ens evighetens sällhet kan hela dem. Onekligen
ligger det i denna ändlösa trötthet, i denna krossade,
sönderlidna förmåga att känna lycka något gripande,

När vi började. Q

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:08:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/narviborja/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free