Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
MATHILDA ROOS.
sublimt i sin tröstlöshet, som är ägnadt att tilltala ett
upproriskt, trotsigt klappande människohjärta ...
Men icke blott sorger och sjukdom, äfven allt
som var oskönt eller abnormt väckte den rebelliska
anden inom mig. Jag kunde till den grad plågas
af att se en krympling eller vanskapad, att jag blef
illamående däraf och fick min fantasi så fylld af
hemska bilder, att jag ej kunde sofva på natten.
Ännu minns jag, hur jag, efter att ha hört beskrifvas
en olyckshändelse, kunde ligga vaken och grubbla,
pinad af deltagande för den som drabbats däraf, och
fylld af fasa vid tanken på att något dylikt kunde
hända mig själf eller någon af dem jag älskade.
Den goda sidan af detta hat mot lidandet var,
att jag alltid kunnat känna en stark medkänsla för
sorgens barn. Denna känsla blef också en gång
den brygga, på hvilken jag, passerande etikens
område, från min estetiska lifsåskådning gick öfver till
den religiösa. Ty det är alltid något af de mest
framspringande dragen i en människas karaktär,
som utgör den hemlighetsfulla tråd, hvarmed Guds
kärlek drar hennes hjärta till sig. Därför komma
människor på så olika vägar, den ena genom
tviflets sch akter, den andra på glädjens solstigar, en
tredje på tårarnas via dolorosa.
En oöfvervinnelig skygghet hindrade mig att
uppläsa hvad jag skrifvit för mina föräldrar; de
visste nog att jag roade mig med att författa, och
när jag lyckats få in någonting i en tidskrift, visade
jag dem mina små bitar och utgöt för dem min
tillfredsställelse öfver de honorar jag fått. Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
