Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
MATHILDA ROOS.
»Marianne» fick i flere tidningar välvilliga
omnämnanden, särskildt minnes jag att »Lea» i en
recension i Illustrerad Tidning kallade mig »en ny
stjärna». Men den lilla uppmärksamhet »Marianne»
möjligen tilldragit sig drunknade helt och hållet i det
buller »Höststormar» skulle komma att göra af sig.
Det var med högt spända förväntningar jag
sände ut »Höststormar» i världen. Dels hade jag
fått de amplaste loford af litterära förståsigpåare,
dels hade jag märkt hvilket fängslande intryck den
gjort på dem, för hvilka jag läst upp den; och
slutligen kände jag själf, att den var skrifven med
ungdomlig kraft och med en inspiration, som aldrig tröt
mig. Att den var mycket litet utarbetad och att den
kraft en grundlig filning för att få namn af
konstverk, det förstod jag icke alls.
Länge dröjde det ej förrän jag från olika håll,
dels skriftligen, dels muntligen, fick emottaga
uttryck af intresse och beundran. Jag njöt af de små
triumfer som medfölja en första litterär framgång;
kända personligheter skickade mig uppmuntrande
och smickrande hälsningar, jag hade flera anbud
från förläggare, o. s. v. Men ungefär samtidigt kom
en motström af klander och ogillande, som genast
dämpade min glädje och slutligen förvandlade den
framgång jag haft till en enda bitter sorg.
Ryktet började nämligen tala om, att jag i
»Höststormar» porträtterat flera af mina vänner; särskildt
var det kring en af dem detta tal småningom
samlade sig. På många håll blef förargelsen häröfver
stor, så mycket mera som min berättelse, ju längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
