Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - »Höststormar» av Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HÖSTSTORMAR.»
45
den framskred, mer och mer stämplades med det
ord, som på den tiden inom alla respektabla
kretsar betecknade allt hvad djärft och hänsynslöst en
litterär produkt kunde bjuda: realistisk. Jag
drabbades således af ett dubbelt ogillande: först och
främst att jag porträtterat mina vänner, så att jag
skildrat scener, som man ansåg borde ha varit
främmande för en ung flickas författarskap. Och
jag blef med otrolig hast tio år yngre än jag i
verkligheten var; ja, jag minns att jag från en småstad
fick höra, hur de goda invånarna häpnade öfver, att
en 16 års flicka kunnat skrifva något så
»realistiskt», och hvilket sorgligt bevis det var på
»nutidsungdomens» brådmognad, — hvaruti de
otvifvelaktigt hade alldeles rätt.
Hvad den första anklagelsepunkten beträffar,
var den nog i många fall sann, om än icke på det
sätt folk trodde; jag hade verkligen till en af de
kvinnliga hufvudfigurerna i »Höststormar» lånat
drag af en min vän, hvars personlighet lifligt slagit
an på min inbillningskraft. Däremot var själfva
fabeln i berättelsen, som väckte så mycken
förargelse, naturligtvis diktad. Ifall jag verkligen fått
emottaga förtroende om ett förhållande liknande
Carolines och baron Dentows, hur skulle jag då
kunnat göra mig skyldig till en sådan infami som
att offentligen afslöja det? Den person, som suttit
modell för Carolines gestalt, var min vän, skulle jag
då med berådt mod ha velat utsätta henne för
klander och ovilja? Den enklaste slutledningskonst och
den anspråkslösaste finkänslighet säga nej till något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
