Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min väg till diktning av Hilma Angered Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN VÄG TILL DIKTNING.
101
tapprast från predikstolen, blef händelsen den droppe,
som kom min harm att rinna öfver.
Jag satte mig ned och skref i ljungande fart
ihop en novell, den första af min hand, som torde
få nämnas ärlig diktning.
Det var »Nitälskan» — sorglig i åminnelse.
I själfva verket hade den hvad behandling och
uppfattning angår länge spelat i min fantasi. Där
hade jag byggt och byggt utan en tanke på mitt
personliga förhållande till omgifningen, lycklig
endast af att känna ingifvelsen strömma öfver mig på
ett nytt och starkt sätt och äggad af att finna
diktning nu mycket »svårt». Då figurerna sedan i viss
mån kommo att låna denna omgifnings drag, skedde
det på god tro — i en grad, som nu förefaller mig
rent af barnslig. Ty om jag än verkligen berusades af
att mäkta återgifva bilderna som de lefde i mitt
artistmedvetande, oberoende af alla hjärtats känslor — det
var nu en gång så att min skapande fantasi byggde
upp af allt, som kom i dess väg, att den ägde ett
öga för sig, som skådade kallt, äfven där hjärtat
brann — så tog jag likväl sedan det hela i lugnt
öfvervägande och fann saken ställa sig så här:
Jag är skyldig mitt samvete, världen och eder
själfva att klämma till på ett sådant sätt, att alla
förstå hvad jag menar. Ni gilla denna handling,
som rör det allmänna. Ni till och med anse den
nödvändig. Nåväl — min tro är, att endast en ful
vilja, förfulad genom ett vrängdt sätt att se, kan göra
den möjlig. Detta visar jag eder som i en spegel.
Finna sig vederbörande träffade — så väl bekomme!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
