Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SAGA OxM EN SAGA.
141)
all ödmjukhet att skrifva boken på sitt eget sätt och
efter egen fattig förmåga. Det skulle ej bli något
mästerverk, såsom hon hoppats. Det skulle bli en
bok, som människor skulle komma att skratta åt,
men hon skulle ändå skrifva den. Skrifva den för
sig själf för att rädda åt sig hvad hon ännu kunde
rädda af det hemmet: de kära gamla historierna,
de sorglösa dagarnas glada frid och det vackra
landskapet med den långa sjön och de blåskiftande
kullarna.
Men för henne, som hade hoppats, att hon
ändock en gång skulle lära sig att skrifva en bok,
som människor velat läsa, kändes det så, som hade
hon gifvit upp hvad hon helst velat vinna i lifvet.
Det var den tyngsta uppoffring hon ännu pröfvat.
Ett par veckor efteråt var hon åter i sitt hem i
Landskrona och satte sig till skrifbordet. Hon började
skrifva, hon visste ej rätt hvad det skulle bli, men inte
skulle hon vara rädd för de starka orden, utropen,
frågorna. Inte heller skulle hon vara rädd för att
ge sig själf med all sin barnslighet och alla sina
drömmar. Och så efter detta började pennan gå
nästan af sig själf. Detta satte henne nästan i yrsel,
hon visste ej till sig af hänförelse. Se, detta var att
skrifva. Obekanta ting och tankar eller rättare sagdt
sådant, som hon aldrig anat, att hon ägde inne i
sin hjärna, trängde sig ned på papperet. Sidorna
fylldes med en hastighet, som hon aldrig drömt om.
Hvad hon eljest hade behöft månader, ja, år att
utarbeta, det blef nu färdigt på ett par timmar. Den
kvällen skref hon ned berättelsen om den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
