Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
AXEL LUNDEGÅRD.
som då icke kunde sin läxa! »Köttis» slog hårdt
och mattade alltid efter slutet af ryggen, som
delin-kventen då vanligen sökte skydda med händerna.
Det lektes en morgon i klassen med ett
föremål, som slutligen hamnade uppe på kakelugnen.
För att få ned leksaken restes en lefvande stege:
två pojkar bildade piedestal och på deras axlar klef
en tredje. Med ena handen grep han tag i spjället
och med den andra trefvade han öfver
kakelugnskrönet — tills dörren plötsligt öppnades, och »Köttis»
inträdde med olycksbådande uppsyn. Under lekens
yra hade nämligen ingen hört, att det ringt!
Piedestalen remnade, och pojken, som kommit sig upp
på de andras axlar, klamrade sig med båda
händerna fast vid spjället. Där hängde han med
bakpartiet fritt, och »Köttis» lade icke fingrarna emellan.
Hvilken samling af original! Och listan är långt
ifrån fullständig. Vid samma läroverk tjänstgjorde
också någon tid en för sin lärdom och kvickhet
beryktad klassik, som sedan blef docent vid Lunds
universitet. Han andades snus och talade gröt.
Han undervisade i grekiska. Till sin yttre
människa var han en modern Diogenes, och tunnan var
hans kroppshydda. Han använde aldrig käppen
mot pojkar, som läste grekiska.
Alla dessa äro döda. Men den lärare vi höllo
mest af lefver. Om jag tillåter mig att nämna hans
namn, sker det med tacksamhet och vördnad. Det
var skolans rektor, d:r N. P. Nilsson. Han
undervisade i latin och i grekisk och romersk historia.
Han var sträng men god, hade ett vackert små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
