Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fornnordisk religion, mytologi och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»storm» (jfr ty. wüthen »rasa», lat. vates »inspirerad»,
»begeistert»); förskräcklig, då den som orkan bortsopar
människor och deras boningar samt hvälfver skeppen;
välgörande, då den som en mild kåre (isl. Káre)
svalkar hettan och skänker medvind åt seglaren. Men
dess bevågenhet måste vinnas genom offer, stundom
af blodig art, och från denna synpunkt bär den
namnen Fór(n)niótr »offernjutare» eller Hrǽsvelgr
»likslukare»[1].
Solen eller dagsljuset, hvars urgamla namn är
Týr »den glänsande» (nära besläktadt med det
grekiska Zevs och latinets dies »dag»), och som åtminstone
i våra trakter verkar endast godt. Kärt barn har
många namn, och solen har också i alla tider varit i detta
afseende rikt begåfvad. Liksom vi tala om
»himlaljuset», »dagens öga» eller »stjärna» o. d., så nämnde de
gamle solen än Svipdagr »rörligt ljus», då den drog ut på
sin himlavandring; än Skírner »den skinande»,då den
utsände strålande solsken; än Sve(i)gðer »den
sjunkande», då den efter slutad vandring försvann i bergets
salar[2]; m. m. Vid begynnande personifiering (hvarom
nedan) tillkommo namn sådana som Freyr »Herren»
(jfr Freyia, samma ord som tyskans frau, hvaraf
vårt fru), Balder »furste» (jfr vårt båld), Forsete
»president»[3], m. fl.
... himlaljusets president
gått ned till hvila längesedan,
och himlens vicepresident
därtill befann sig uti nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
