Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om skrift i allmänhet och svensk skrift i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrifves t. ex. hafvet (i stället för havet, såsom det
fordom skrefs) på grund af haf (hvars f förklaras
enligt 1 ofvan), flesta (för flästa, som man skref
fordom) i likhet med flera, tretton efter tre, rensa efter
ren, sagt (för sakt) efter säga, landtmätare (för lant-)
efter land, jämnt (för jämt) efter jämn o. s. v. Detta
är att tillämpa den s. k. samhörighetsgrundsatsen
eller den analogiska stafningsgrundsatsen. Denna
är i sin allmänhet alldeles förkastlig, först och främst
emedan dylika stafningar äro vilseledande i fråga om
uttalet, utan att de göra något gagn i annat afseende;
ty betydelsesammanhanget lär nog dessförutom
uppfattas lika väl som i fråga om t. ex. så helt och
hållet olika ord som är och var; jag, mig, vi och
oss; liten och mindre. Men den är det också,
emedan den icke med någon sorts följdriktighet tillämpas,
och konsten sålunda är ytterst svårlärd. Man skrifver
t. ex. hål, men urholka, gjuta men göt (icke gjöt),
skjuta men sköt, gjorde men göra, sorg men sörja
(icke sörga), svalg men svälja o. s. v. Man skrifver
äldst med d på grund af äldre, men minst (icke
mindst) trots mindre och bäst (icke bätst eller bättst)
trots bättre; likaså ridt (för ritt) efter rida, men
snitt (icke snidt) trots snida; godt (för gått) efter
god, men förstått och förstådd trots förstod;
fotgängare (för -jängare) efter gångare, men höja (icke
höga eller högja) trots hög och plöja trots plog. Att
skrifva mest (för mäst) efter mera är lika orimligt
som det vore att stafva sest (för sist) efter sedan
eller fårre (för färre) efter få. G i morgse efter
morgon är lika obefogadt som d vore i andka (för
anka) efter and; d i kalladt, rödt efter kallad, röd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
