- Project Runeberg -  Spridda studier. Populära uppsatser / [Samling 1] /
101

(1895-1924) [MARC] Author: Adolf Noreen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om skrift i allmänhet och svensk skrift i synnerhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskild betydelse, t. ex. han reste med »Albert
Ehrensvärd»
(en ångbåt) och han reste med Albert
Ehrensvärd
(en person). Ett hithörande viktigt fall är
vidare det, då skriften upplyser, att ett ord icke brukas
som artnamn, utan som egennamn. Detta sker genom
att använda »stor» i stället för »liten» bokstaf, t. ex.
Karl (en viss mansperson) och karl (mansperson i
allmänhet), Dufva (viss person) och dufva (en fågel),
Kullen (en viss ort) och kullen (den kulle, som för
tillfället omtalas, hvar den än må vara belägen),
Nattvardsbarnen (dikt af Tegnér) och nattvardsbarnen
o. s. v. Behöfves ytterligare begränsning af ett
egennamns betydelse, så användes dels främmande
bokstafstyper, t. ex. Wallin och Vallin, Carlsson och
Karlsson, Lübeck och Lybeck, Zetterberg och
Setterberg, Palmær och Palmér; dels — hvilket är en
sämre utväg — en fullkomligt ljudstridig stafning,
t. ex. Almquist och Almkvist, Schough och Skog,
Young
och Jung, Leuwgren (Leufgren) och Lövgren
(Löwgren, Löfgren)
m. m. Äfven utom
egennamnens område kan möjligen en dylik ofonetisk stafning
komma att visa sig behöflig, ehuru det naturligtvis
är omöjligt att hafva någon grundad åsikt i frågan,
förrän själfva erfarenhetens vittnesbörd föreligger. Om
t. ex. — såsom mycket möjligt är — i en framtid
stockholmsuttalet, som icke skiljer på e-ljudet i sed
och ä-ljudet i säd o. d., skulle komma att anses
för det bästa riksspråksuttalet och sålunda vara det,
som i skrift borde återges, så skulle en ljudtrogen
skrift nödgas stafva icke blott sed och säd alldeles
lika, utan äfven tre och trä, fe o. fä, le o. lä, ref
o. räf, hel o. häl, en o. än, ett o. ätt, lem o. läm,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:09:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/naspristud/1/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free