Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledde till den fornsvenska singular- och plural-formen
bordh, uppstod en tvetydighet, hvaraf vi hafva
verklig olägenhet än i dag. Vid en fras sådan som »Jag
beundrar snickarens bord» eller »Jag har sett Sverges
vackraste landskap» är det oss alldeles omöjligt att
afgöra, huruvida det är ett eller flera bord, ett eller
flera landskap, hvarom fråga är. Denna olägenhet höll
på att delvis afhjälpas på 1500- och 1600-talen, då
brefver (af bref), besluter (af beslut), mynter (af mynt)
och åtskilliga andra dylika, välbehöfliga och därför
förträffliga[1], pluralformer skapades åt våra på
konsonant slutande neutra. En olycka för vårt språk var
det måhända, att man ej fortgick på den väg man,
sålunda inslagit, utan att dessa pluraler tvärtom så
småningom tillbakaträngts; och »språkvidrigt» är det
att nu söka motverka dylika former, som lyckligtvis
ännu rätt ofta — åtminstone i talspråket — förekomma,
specielt ofta hos utländska låneord (t. ex. elementer[2],
systemer, resultater m. fl.), men äfven hos åtskilliga
inhemska ord eller jämförelsevis gamla lånord (t. ex.
härader, landskaper, behofver, förråder o. a.), där
formen på -er mången gång har 200- eller 300-åriga
anor, hvilka borde kunna tillförsäkra den sympatier
hos vännerna af det gamla — som dock hittills varit
dess argaste fiender[3]. Här ha vi således åter ett fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
