Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarför det också förefaller tillgjordt, isynnerhet då detta
uttal uppträder i hvardagligt språk. Något
annorlunda ställer sig saken i högtidligt och poetiskt språk
(samt i sång), där arkaismer — således också ett
ålderdomligt uttal — äro jämförelsevis berättigade, ja i
många fall eftersträfvansvärda.
Uttalet morgon, pl. morgnar (med hörbart g)
är sämre än mor(g)on, pl. mor(g)nar, emedan
svenskan nästan utan undantag låtit rg blifva rj (jfr torg,
korg, färg, berg o. s. v.[1], och särskildt morgnar
visat sig vara svårt att uttala (redan fornisländskan
har mornar jämte morgnar). Men en oregelbunden
böjning morgon, pl. mornar är olämplig af skäl, som
längre fram skola anföras.
Att i gästgifvare och Kristian bemöda sig om
att uttala s-, t- och j-ljuden hvart för sig (i stället för
ett enhetligt sje-ljud), är opraktiskt, emedan svenskan
räddat denna ljudförbindelse endast i
sammansättningar (t. ex. prestgäll, lastdjur), och såsom en sådan
uppfattar man icke vidare ordet gästgifvare; detta
med all rätt, emedan gästgifvaren icke längre gifver
något åt gäster (i modern mening) utan säljer åt
resande. Där, såsom i Östgöte, Vestgöte, känslan
af sammansättning är skäligen svag, är också uttalet
— med rätta — vacklande.
Att i (p)salm, pseudonym och psykisk uttala p,
i (t)schakå och »ryske tsaren» uttala t är ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
