Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om språkriktighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8) Absolut förkastlig är hvarje ändring i
språkbruket, hvarigenom intet vinnes, d. v. s. som
icke leder till, att tanken vare sig exaktare eller
snabbare meddelas, ty i så fall innebär ändringen endast
besvär för den talande, ofta också för den tilltalade,
utan någotsomhelst gagn för någondera. Alltså är
bruket såtillvida normgifvande för språkriktighet, att
ceteris paribus (d. v. s. om det ena uttrycket icke
i annat afseende är bättre än det andra) är det
gängse uttrycket det bättre, emedan det är
lätt-tillgängligare och lätthandterligare för både den talande
och den tilltalade, hvilken sednare för öfrigt
vanligtvis tycker det vara »vackrare», hvarvid han är van.
Då nu i allmänhet jämförelsevis föga vinnes (i
riktning af språkets fulländning) genom en ändring af
uttalet[1], mera genom ändring af ordens form, mest
genom ändringar i deras syntaktiska förbindelser och
deras betydelser, så är det gifvet, att brukets
auktoritet blir störst i fråga om ordens uttal. Mot en
minimal afvikelse från det gängse uttalet kan man
vanligtvis icke med skäl rikta någon annan anmärkning
än, att »det brukas icke»[2] och kommer följaktligen
att förefalla »stötande» för örat — som man
vanligtvis behagar identifiera med »skönhetssinnet». Mindre
vitsord har bruket rörande ordens form och allra minst
i fråga om deras syntaktiska användning och
betydelse. I detta sistnämda afseende har bruket faktiskt
aldrig spelat någon synnerligen betydande roll. Nästan
aldrig händer det, att ett uttryck uppträder i alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
