Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverges ortnamn, en översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvarlefva), ’forläning’, framför vilken ändelse nästan
alltid står ett urgammalt mansnamn, t. e. Annelöv av
Anund, Glumslöv av Glum, Gödelöv av Göte, Görslöv av
Götar, Reslöv av Redhar, Remmarlöv av Rodhmar,
Roslöv av Roar, Rommele av Romund, Tarsled av Tord.
Yngre medeltida motsvarigheter till dessa utgöra de
företrädesvis på Gottland och i Dalarna vanliga
namnen på -arve(t) ’arvegods(et)’, t. e. de gottländska
Bondarve, Bosarve, Larsarve, Matsarve, Prostarve, de
dalska Domnarvet (äldst Domararvet) osv., vilka i sina
förra beståndsdelar ju ofta bära tydliga vittnesbörd
om sin hänstamning från kristen tid, t. e. Lars- av
Laurentius, Mats- av Mattias, Prost- av prost. Urgamla,
troligen åtminstone redan vid bronsålderns början
uppkomna, äro åter namnen på -hem ’bygd’ (jfr ovan s. 61 f.
och 104), numera vanligen förändrat till -um, mera sällan
-im. Dessa uppträda framför allt i Västergötland, som
har omkr. 50 socken- och 30 bynamn av detta slag,
samt därnäst i Östergötland och Uppland, vardera med
omkr. 15 namn, å dessa landskaps tidigt odlade slätter,
t. e. Gärdhem (i dialektuttalet Jalum), Tunhem (i dialekten
Tunum), Bergum, Dalum, Lerum, Markim osv., där förra
leden anger något för bygden karakteristiskt. Med
dessa namn få ej förblandas de yngre, särskilt i
Norrland ej ovanliga bildningarna på -om, den fornsvenska
ändelsen i dat. pl., t. e. Krokom, dvs. i krokarna.
Huvudmassan av kulturnamnen utgöres emellertid
helt naturligt av sådana, som förskriva sig från den
tid, då vårt lands befolkning icke blott på vissa av
naturen mera gynnade trakter, utan i hela södra och
mellersta Sverge samt delar av Norrland övergick från
att vara kringströvande, ur hand i mun levande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
