Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det svenska riksspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arvorden. Men vårt språk består blott till en mindre,
ehuru visserligen den ojämförligt viktigaste delen
av dylika. Större delen av vårt ordförråd utgöres
nämligen av lånord, d. v. s. ord, som vi så
småningom, alltifrån uråldrig tid till den dag som i
dag är, lånat från ett främmande språk och med
tiden förlänat en mer eller mindre inhemsk, alltså
svensk, prägel. De lån, som gjorts i förhistorisk
tid och som säkerligen icke äro få, kunna vi
emellertid numera näppeligen med säkerhet urskilja
såsom varande sådana, eftersom de nu hunnit lika
grundligt försvenskas som en för mer än tusen år
sedan hit invandrad familj. Och om vi också
ibland av kulturhistoriska skäl kunna vara
övertygade om att ett visst urgammalt ord måste vara
ursprungligen lånat, så är det dock oftast omöjligt
att med visshet avgöra från vilken av många
tänkbara långivare vi i sista hand mottagit det. Så
är t. ex. fallet med apel, hampa, järn, katt, köpa,
silver.
De första till sitt närmaste ursprung fullt
bestämbara lånorden äro de, som tillfördes oss genom de
kristna missionärerna från och med Ansgarius på
800-talet, och som därför i allmänhet uttrycka religiösa
och kyrkliga begrepp. Visserligen stamma dessa
allmäneuropeiska kulturord i regeln från grekiskan
och latinet, men då de förmedlats till oss av tyska
eller engelska andliga, så äro de, i den form de
hos oss ha, lån från fornlågtyskan, t. ex. prost,
präst, skriva, eller fornengelskan, t. ex. biskop,
munk, mynt. Det lågtyska inflytandet fortfor hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
