33 3 A *2 l i I Ty sköflas stammens kropp, Så sjuknar stammens själ, Af anfrätt ras Blir ond afkomma. Snart brottslighets snyltväxt Snärjer samhällsträdet, Bär blomster, som ånga Eggande, rusande. Yarkunsam du plåstrar Plantor brutna: Fria hellre Friska från fördärfvet. För en sköflad, Hvars skenlif du tänjer Tusen friska Fräta dina dödshus. Fasande du dömer Förfädrens grymhet, Som utsatte svage, Släktet att härda: Själf, öfver din ömsinthet Lindrande och rörd, Du härar af starke Stäcker till svage.