M M 39 Men döda rester bJott Du i degeJn skedar Och dunst blott du ser Med synglas och fjärrglas; Ej kärlek, ej hat Du känner mera; Din själ är död, Drunknad i ditt bläckhorn. ] lekande sken Sveper listig bard Kring forntid aftonrodnad, Kring framtid morgonrodnad. Du barn: det förgångna Blir där det är, Och din morgon aldrig Går upp öfver världen. Bygg du åt dårar Drömvärld skön, Där i apelkransad bukt Evigt svanor sjunga, Där under evig kvällssol Krusas gyllne våg Och i evig ungdom Gudar älska.