Sf !l 58 Men vet att ur hotet Hatet spirar, Gör lätt för lögn att locka Längre från sanning. Så lättsådt är hatets träd, Som långsamt att upprycka, Och af blodiga frukter Böjas grenar dignande. Vore öfver jordens klot Till konung du krönt, AlIsvåldig herre Öfver hopp och fruktan, Ville in på ny väg Med våld drifva släktet: Hur långt nådde väl Nödgande nit? ■ K i II ■ ■i ■L i På hvarje rum och tid Där din tvingande hand ej käns, Samma irrljus som förr Till onatur släktet lockar. Ej järnhand, men eldsjäl Göres oss behof: Inifrån skall bättring, Ej utifrån börja. B ( i 11/ * * * ii I ■A i "11