I 59 Du säger: »de mänskor, Som makten röfvat, ] njutning och smärta Söka blott sig själf. 1 deras benhårda hjärtan Bor ej kärleken». — Men föga mätte du Mänskosjäls djup. Med klåparhand Du klinkade på harpor Hvilkas konst når från högsta himmel Till hissnande dödens svalg. Kärleks slumrande toner Saknar ej en bland dem alla Dock väcker dem knappast Hvarje vanbördings hand. Af mästarhand gjorda Mästarhand de äska, Fläkt af mästaren Som mullen formade; Af evig kärlek, som sänkte Af sol i dem alla en stråle, Sitter ock den hårdare fjättrad Ån flintstens gnista. r~