Hjärtat öppnas, ögon skåda mot höjden, Tjättrar jag krossar, vingar i rymden susa: Sol uti andens värld! jag ser dig lysa! Heliga kärlek! Du i mänskolifvet är ljus och värme, 7{noppar, blommor, fägring och doft du skapar, Smeker med solskensströmmar du lifvets ceder, Herrligt han grönskar. Hvad af safter svällande spirar, frodas, Jtndas ungdom, skönhet, din stråle alstrar Den hvad åldrande fult, som lif förverkat Bränner till aska. Tränger i tidens moderlif din stråle Till gestalt och varelse ofodt uppstår Vrider du världslyktans sken, det varande dränkes 1 det förflutna.