Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
människa. Av alla jag sett representerar han för mig
närmast idealet av en teolog. Ingen skulle jag så vilja
likna. Kanske beror detta i hög grad på hans
mänsklighet. Han är en levande människa, icke en stofil av finare
eller klumpigare slag . . . Sabatiers hemlighet är det att
vara teolog — historiker och dogmatiker —
litteraturkännare och tidningsman utan att på något av dessa
områden vara dilettant.» Året därpå utkom »Esquisse» i
svensk översättning av Söderblom.
Fransk esprit och klarhet, vetenskaplig entusiasm utan
yrkesmässig begränsning, kulturintressen, oratorisk verve
— det var givet alt Sabatier skulle bli Söderbloms ideal.
Mindre därför att detta ideal betydde en helt ny linje i
hans utveckling utan därför alt ban var vad Söderblom
långt tidigare velat vara och vad hans anlag och
begåvning bestämt honom att bliva. Men närheten till
Sabatiers strålande personlighet var gynnsam jordmån för
utvecklingen av dessa egenskaper. Söderbloms universella
ande hade förbindelse och frändskap med vart och ett
av de stora kulturfolken. Han hade amerikanarnas
praktiska verksamhetsiver, konsten att hugga in, gripa sig
an i rätta ögonblicket. I sin djupa respekt för tradition
och kontinuitet röjer han engelskt kynne. Med tyskarna
förband honom uppskattningen av lärdomen. Han hyste
stor, jag vore frestad att säga överdriven beundran för
knåpigt filologiskt vetande. Den som läste och förstod
mer eller mindre mesopotamiska språk stod för honom i
särklass bland människor. Men fransman var han som
människa i umgänge och framträdande.
Med osviklig instinkt hade Söderblom redan vid första
mötet med den fransk-reformerta teologien känt, att där
fanns en djupgående skillnad i den innersta grunden.
Parisskolans män saknade icke religiös innerlighet, men
deras fromhet — särskilt hos Auguste Sabatier ägde den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
