Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den flygande mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elefanter — hur han kan flyga. Det är den
svårknäpptaste nöten. En gammal gentleman beskref era
vingar, sade att de hade svarta fjädrar och inte vore
fullt så långa som en mulåsna. Sade att han ofta
såg er sväfva öfver bergskammarna bortemot
Shendulandet. — Må fan ta det, herre!»
Löjtnanten skrattade förnöjdt. »Gå på», sade
han. »Gå på».
Ethnologen gjorde så. Slutligen blef han trött.
»Att begagna er så», sade han, »af dessa stackars
bergsbors godtrogenhet. Hur kan ni förena det med
ert samvete, herre?»
»Jag är ledsen åt det», sade löjtnanten, »men
saken blef verkligen tvingad på mig. Jag kan försäkra
er, att jag blef drifven därhän. Och på den tiden hade
jag inte den ringaste aning om, hur Chinfantasien skulle
uppfatta det. Eller nyfikenhet att veta det. Jag kan
endast anföra till mitt försvar, att det var en tillfällighet,
ej elakhet, som gjorde, att jag fick de gamla
folksägnerna ersatta med en ny legend. Men som ni ser ut
att vara ledsen åt saken, skall jag försöka att förklara
den för er.
»Det var vid tiden för den näst sista
Lushaiexpeditionen, och Walters trodde; att det folket ni
besökt vore vänligt sinnadt. Alltså sände han mig, med
ogeneradt förtroende till min förmåga att taga vara på
mig själf, uppför passet — fjorton mil — med tre
Derbyshiremän och ett halft dussin Sepois, två mulåsnor
och sin välsignelse, för att taga reda på den allmänna
opinionen i den by ni besökte. En styrka på tio —
mulåsnorna inte medräknade — fjorton mil och i
krigstid! Ni såg vägen?»
»Vägen!» sade ethnologen.
»Den är bättre nu än den var då. När vi gingo
uppåt, hade vi att vada i strömmen en mil, där dalen
smalnar till, med en häftig ström skummande omkring
våra knän och stenarna så slippriga som is. Det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
