- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
111

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skatten i skogen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krampaktigt sammanslutna. Hans ansikte förvreds af
smärta. Hooker nalkades honom.

»Rör inte vid mig! Rör inte vid mig!» sade
Evans med kväfd röst. »Lägg guldet tillbaka på
rocken».

»Kan jag inte hjälpa dig på något sätt?» sade
Hooker.

»Lägg guldet tillbaka på rocken.»

Då Hooker lyfte plantsarne kände han ett litet
styng i tumändan. Han tittade på sin hand och såg
ett smalt törne, kanske två tum långt.

Evans uppgaf ett oartikuleradt skrik och rullade
åt andra sidan.

Hookers underkäke föll ned. Han stirrade på
törnet en stund med vidgade ögon. Sedan såg han
på Evans, som nu låg sammanknipen på marken,
under det att hans rygg spasmodiskt böjdes och
sträcktes. Sedan såg han mellan trädens pelare och
slingerväxternas nätverk bort till den plats där i de skumma
gråa skuggorna kinesens blåa kropp ännu otydligt
skönjdes. Han tänkte på de små strecken i hörnet på
planen och i ett ögonblick förstod han allt.

»Gud hjälpe mig!» sade han. Ty törnena liknade
dem, som Dyakerna förgifta och som de använda i
sina blåsbössor. Han förstod nu, hvad Chang-hi’s
försäkringar, om att hans skatt var tryggad, hade att
betyda. Han förstod nu hans hånleende.

»Evans!» ropade han.

Men Evans var tyst och orörlig nu, med
undantag af ett ohyggligt spasmodiskt ryckande i hans
lemmar. En djup tystnad var lägrad öfver skogen.

Då började Hooker häftigt suga den lilla röda
fläcken på tumändan — suga för brinnande lifvet. Nu
kände han en egendomlig värkande smärta i sina
armar och skuldror och hans fingrar tycktes svåra att
böja. Då förstod han att sugningen ej skulle medföra
något gagn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free