- Project Runeberg -  Naturvetenskaplig humor. Ett nytt slags noveller /
119

(1896) [MARC] Author: H. G. Wells With: Karl af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ny art mal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var en stor mal eller fjäril, dess vingar
utbredde sig som fjärilsvingar!

Det var märkvärdigt att den alls fanns i rummet,
eftersom fönstren voro stängda. Märkvärdigt att den
ej ådragit sig hans uppmärksamhet då den fladdrade
dit, där den nu var. Märkvärdigt att den skulle likna
bordduken. Ännu mycket märkvärdigare att den var
alldeles obekant för honom, Hapley, den stora
entomologen. Men det var ingen illusion. Den kröp
långsamt emot lampfoten.

»Ett nytt släkte, vid alla himlar! Och det i
England!» sade Hapley stirrande.

Då tänkte han hastigt på Pawkins. Ingenting
skulle mera ha retat Pawkins — Och Pawkins var död!

Någonting i insektens hufvud och kropp påminde
på ett märkvärdigt sätt om Pawkins, alldeles som
kungen i schackspelet gjort.

»Fördöme Pawkins!» sade Hapley. »Men jag
måste fånga den här.» Och han steg långsamt upp
ur sin stol, medan han tittade sig om efter något medel
att fånga malen. Plötsligt flög insekten upp, stötte
emot lampskärmen — Hapley hörde knäppen — och
försvann i skuggan.

I ett ögonblick hade Hapley tagit af skärmen så
att hela rummet blef upplyst. Tingesten hade
försvunnit, men snart upptäcktes den af hans vana öga på
tapeten nära dörren. Han gick emot den med
lampskärmen för att fånga den. Men innan han kommit
inom håll att slå efter den, hade den flugit upp och
fladdrade kring rummet. På dylika insekters sätt flög
den ryckvis, tycktes försvinna på ett ställe och åter
komma fram på ett annat. En gång slog Hapley till,
men slog bredvid; och detta upprepades.

Tredje gången slog han till sitt mikroskop.
Instrumentet vacklade, träffade lampan, slog omkull den
och föll sen med en duns till golfvet. Lampan föll
omkull på bordet och slocknade lyckligtvis. Hapley

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:10:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nathumor/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free