Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbrottet på Hammerpond Park
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
följde efter er tre. Jag tviflar på att ni skulle kunnat
få bukt med båda två — fastän det i alla fall var
fördömdt raskt gjordt af er.»
»Ja, jag borde ha tänkt på allt det där», sade mr
Watkins, »men man kan inte tänka på allt».
»Nej, visst inte», sade lord Aveling, »jag är rädd
att de mörbultat er litet», tillade han. »Ni går ganska
dåligt. Tillåter ni att jag erbjuder er min arm?»
Och i stället för att komma in i Hammerpond
House genom fönstret till toilettrummet, beträdde mr
Watkins det vid en verklig lefvande pairs arm och genom
hufvudportalen. »Det här», tänkte mr Watkins, »är
att göra inbrott stilfullt». »Bofvarna», beskådade vid
gasljus, visade sig vara enkla, lokala dilettanter,
alldeles obekanta för mr Watkins, och de togos ned i
skänkrummet och där bevakades de af tre poliser, två
skogvaktare med laddade gevär, hofmästaren, en
stalldräng och en kusk, tills dagningen tillät att de
affördes till Hazelworths polisstation. Mr Watkins feterades i
salongen. De ägnade en soffa åt honom, och ville
inte höra talas om att han skulle återvända till byn.
Lady Aveling tyckte att han var lysande originell, och
sade att hennes idé om Turner var, att han just varit
en sådan där rask, halffull, djupögd, tapper och
begåfvad man. Någon kom upp med en märkvärdig
liten ledad stege, som man hittat i parken, och de
visade honom hur man satte ihop den. De beskrefvo
också hur man hittat järntrådar där, tydligen utspända
där för att få omkull omisstänksamma personer. Det
var lyckligt för honom att han undkommit dessa
snaror. Och de visade honom juvelerna.
Mr Watkins var nog klok att inte tala för mycket,
och när det visade sig svårigheter vid konversationen
blefvo hans inre smärtor förvärrade. Slutligen blef hans
rygg styf och han började gäspa. Alla vaknade
genast till insikten om att det var skamligt att kvarhålla
honom i sällskapet efter hans äfventyr, och han drog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
