Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maskindyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och smal panna, som om hans hjärna blifvit placerad
på alldeles motsatt sätt mot en europés. Han var
klen till växten och ännu klenare i engelskan. I
samtal brukade han en massa underliga ljud utan känd
betydelse och de sällan förekommande orden voro
groteskt omformade. Holroyd försökte att klargöra
hans religiösa begrepp, och föreläste — särskildt efter
inmundigad whisky — mot vidskepelse och missionärer.
Men Azuma-zi sökte slinka undan diskussionen om
sina gudar, äfven om han fick sparkar därför.
Klädd i hvita fast otillräckliga kläder hade
Azuma-zi kommit upp ur eldrummet på Lord Clive. Från
Straits Settlements och ändå längre anlände han då
till London. I sin ungdom hade han hört talas om
Londons storhet och rikedomar, den staden, där alla
kvinnor äro hvita och sköna, och där till och med
tiggare på gatan äro hvita, och han hade landstigit,
med några nyss förvärfvade guldmynt i sin ficka, i syfte
att hålla sin gudstjänst inför civilisationens altare. Den
dag, då han kom i land, var dyster; himlen var mörk,
och ett af vinden sönderpiskadt regn silade ned på de
slippriga gatorna, men han störtade sig tappert in i
Shadwells njutningar och drefs snart åter i land, med
fördärfvad hälsa, med civiliserade kläder och utan en penny;
praktiskt taget ett stumt djur, förutom i ting af den
bittraste nödvändighet, för att släpa för James Holroyd
och blifva nedskäld af honom i maskinrummet vid
Camberwell. Och för James Holroyd var skällande en
älsklingssysselsättning.
Det fanns tre dynamomaskiner vid Camberwell.
Två af dessa, hvilka funnits från början, voro små,
en större var ny. De mindre maskinerna förde ett
något så när rimligt oväsen. Dragremmarne surrade
öfver trummorna, nu och då hvisslade och sprakade
borstarna, och luften piskades beständigt under armaturens
rotation. En var lös vid själfva grundlaget och kom
hela maskinhuset att darra. Men den stora dynamon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
