Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Och här är jag nu, främling», slutade hon sin
berättelse, »och här är det dyrbaraste jag äger.»
»Hon tog fram en liten skinnpåse, som hon bar om
halsen som en medaljong, och öppnade den. Inuti
den, insvept i flottigt siden, gulnat av ålder och nött
och tummad, låg tidningslapp en med citatet efter
Thoreau.
»Nå, är ni lycklig... och belåten?» frågade jag
henne. »Med en kvarts miljon skulle ni inte behöva
arbeta nere i Staterna. Ni måste väl ändå sakna en
hel hop saker.»
»Inte mycket», svarade hon. »Jag skulle inte vilja
byta med någon kvinna i Förenta staterna. Detta
är mitt folk, och jag hör hit. »Men ibland» — och i
hennes ögon glimmade den där drömmande trånaden
som jag talade om — »ibland längtar jag alldeles
förfärligt efter att den där Thoreau skall komma
hit.»
»Varför det?» frågade jag.
»Så att jag kunde få gifta mig med honom.
Tidtals känner jag mig mycket ensam. Jag är ju kvinna
■— en riktig kvinna. Jag har hört talas om ett annat
slags kvinnor som ha skenat i väg ut liksom jag
och gjort besynnerliga saker — så’na där som bli
soldater och sjömän. Men de där kvinnorna ä’ själva
konstiga. De ä’ mera som män än kvinnor, de se
ut som män och ha inte vanliga kvinnors behov. De
vilja inte ha kärlek eller små barn på armen och
omkring sina knän. Jag är inte av den sorten. Inte
sant, främling, ser jag ut som en karl?»
»Det gjorde hon inte. Hon var en kvinna, en vac-
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>